Gå till innehåll

Skrivövning I

När jag för ett antal år sedan studerade på det allmänna läroverket Dragonskolan (gymnasium i Umeå för den som inte känner till detta) hade jag där en svensklärare som en gång hade en intressant övning (det var nog det enda som var intressant med läraren i fråga och undervisningsmetoderna, dennes tillkortakommanden var påtagliga vilket gjorde att hen till slut valda andra vägar i livet). Övningen gick ut på att träna sitt skrivande och kreativitet, övningen gick till på följande sätt:

  1. Ta penna och papper.
  2. Skriv allt du tänker på när rubriken presenteras, fundera ingenting utan bara skriv allt som du får upp i huvudet. Det spelar ingen roll om det inte är i linje med given rubrik öht.

Ämnet vi fick den där dagen var "Din vänstra fot". Jag kommer i dag inte ihåg i detalj vad jag skrev för något, det enda jag minns är något i stil med "[M]in vänstra fot är inte min bästa fot, jag är högerfotad. Den är nog lite större än den högra." Jag minns dock att jag skrev betydligt mer och mitt minne av övningen är gott.

Min vänstra fot är inte min bästa fot, jag är högerfotad.

Vad vill jag då ha sagt med det här? Ja, det är ett försök till att skriva något och faktiskt använda denna webbplats nu när jag så gått och skaffat en. Inför författandet av detta inlägg hade jag ingen som helst aning om vad jag ska skriva för något. Det är lite som den där övningen någon gång under år 2000 (läraren var vår svensklärare enbart under första året på gymnasiet, och jag minns att hen slutade innan terminsbyte). Jag bara sätter mig vid tangenterna och skriver lite.

Det jag för närvarande lägger den mesta av min tid på är att vara föräldraledig. Det är andra gången i ordningen som jag har nöjet att njuta av denna chans som kommer av vårt generösa system. Det är få förunnat och alla borde ta vara på chansen. Tilläggas kan dock att första gången, med ett barn, var som en dans på rosor jämfört med hur det är att ha två små att ta hand om. Att ett plus ett skulle vara lika med två är helt enkelt falskt (vilket jag även fått bekräftat på en kurs i vetenskapsteori och filosofi). Att rodda en dag med en ettåring och en trotsig treåring tar på krafterna, även om det även ger mycket tillbaka. Särskilt de stunderna då allt flyter på utan utbrott och gråt. Som tur är har jag min medförfattare på webbplatsen (som ännu lyser med sin frånvaro gällande inlägg) som stöttepelare och god mor till döttrarna. Det ska nog gå bra det här (inlägget författat på tredje dagen av min föräldraledighet av totalt 218 dagar).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.